I dag, 27 juli, fyller Claes Eriksson 60 år! Här bjuder han på ett minne från varje årtionde, exklusivt för GAS-klubben.

Vi börjar 1956. Claes var sex år och barnen i lekskolan skulle tillsammans framföra ett antal sånger på en avslutning.

– Men lekskolefröken sa till mig att jag inte hade någon sångröst, så jag fick inte vara med och sjunga. I stället fick jag vara fjäril och läsa en jävla dikt, ensam, iklädd skära vingar.

Hur påverkade händelsen dig?
– Jag kände att jag aldrig ville hamna i samma situationen igen utan själv ha kontrollen. Jag ville inte bli utklädd av någon annan, och det är sällan jag har blivit det.

1968 gjorde Claes och vännen Kent Fredriksson sitt första framträdande tillsammans på Polhemsgymnasiet i Trollhättan. Claes kallar det ”sitt stora genombrott”.

De sjöng bland annat en egen visa, ”Ser du nåt blått i naturen?”, som handlade om olika ölburkar.

– Det blev en ofattbar succé. Visaftnarna på gymnasiet ordnades av olika politiska ungdomsförbund, och tillställningarna hade blivit väldigt seriösa. Men Kent och jag blev ett uppskattat lättsamt avbrott. Vi hade humor och tog allt med en klackspark.

Efter succén på skolan sköt Claes och Kents självförtroenden i höjden och de antog underhållningsjobb även utanför skolans väggar.

– Men det gick åt helvete så vi kom ner på jorden igen väldigt snabbt!

1974 tävlade gruppen Utan lots i en talangtävling i Örebro, bland annat med ett fem minuter långt reklamslogansmedley.

– Vi sjöng bland annat om ett flygbolag, och då skickade vi ut ett uppvridningsbart flygplan över publiken. Vi visste aldrig om planet skulle störta eller hur det skulle bete sig, men just den här gången flög det perfekt över publiken, vände, och landade under flygeln på scenen!

Uppträdandet i Örebro gjorde stor succé och på efterfesten spatserade Claes runt med en cigarr i munnen och uppmanade alla att satsa på frigolit i framtiden. Det var hans sätt att fira – och ta udden av kallprat!

Vi hoppar fram till 80-talet och Claes minns sin strategi: i stället för att trampa gaspedalen i botten – som exempelvis under tiden med Utan lots – höll Claes hårt vid
sin plan att göra tre revyer.

– Jag hade tidigare misstag i bagaget och var rädd om framgången. Min tanke var att vi med den första revyn skulle öppna dörren till ”de etablerades rum”, efter den andra revyn skulle vi gå in i rummet, och efter den tredje revyn skulle vi stänga dörren bakom oss.

GAS fick erbjudanden om att göra film och tv redan efter andra revyn – men Claes sade nej.
– Jag var noga med att följa planen för att inte åka ner i diket igen.

Året 1991 har en speciell plats i Claes minnesbank därför att det var så intensivt. På våren spelade de in långfilmen Stinsen brinner, och direkt när inspelningarna var klara började Claes att skriva manuset till Grisen i säcken.

– 20 000 biljetter var sålda innan jag ens hade börjat skriva manus!

Hur tacklade du prestationskravet?
– Jag hade ett otroligt självförtroende under den här perioden, så allt bara rullade på. När det går bra blir jag inspirerad.

– Och jag tyckte att jag hade gott om tid! Anne (Otto) och jag hyrde en stuga på Tjörn där jag satt och skrev under sommaren. Det var otroligt lugnt och avspänt!

När Claes list ar det bästa som hänt under 00-talet får enmansföreställningen C Eriksson Solo en hög placering.

– En väldigt omtumlande upplevelse eftersom jag aldrig tidigare hade funderat över att göra solokarriär. Jag trodde knappast att jag skulle dra så mycket folk. Många ser ju mig som den lite kantiga figuren i Galenskaparna och After Shave, ”han som har åsikter och driver process mot TV4”.