Namn: Anders George Eriksson (George efter sin morbror)
Född: 3 augusti 1956
Föräldrar: Ingvar och Rakel Eriksson
Syskon: Claes, 6 år äldre
Bor: Långedrag utanför Göteborg
Barn: Agnes (f. 1995), Karl-Martin (f. 1998)
Instrument: Ukulele, gitarr, trummor
Favoritroll: Roy

Den 3 augusti 1956 fick Rakel och Ingvar Eriksson från Trollhättan en son som döptes till Anders Georg Eriksson. Därmed hade deras sex år äldre son Claes en bror. Claes hade tidigt lärt sig skriva och hade redan börjat dikta ihop olika sorters manus. Naturligtvis blev det Anders som fick spela de roller som Claes hittade på. Han fick vara allt från cirkusartist till ”filmstjärna”.

När Anders var 13 år började han att sjunga och spela gitarr. Det första uppträdandet med “gage” var på Storegårdens fritidsgård i Trollhättan. Han var väldigt nervös, men fick 25 kronor för framförandet av programmet Cabaret Solo som Claes hade skrivit.

Sedan rullade skolan på och Anders gick i samma klass som brottaren Frank Andersson. När han blev lite äldre höll han sig utanför gruppen Utan Lots som broder Claes var medlem i. Anders började på Göteborgs universitet för att läsa till lärare i samhällskunskap och matematik. En tid, okänt när, arbetade Anders som högstadielärare i Trollhättan.

I sista avsnittet av radioprogrammet Frukostklubben 1978 var dock Anders med tillsammans med Claes och Kerstin Granlund med. Kerstin hade varit med i Utan Lots, som dock då precis hade splittrats.

Tack vare Frukostklubben – som för enda gången hade sänts på tv – hade den nya gruppen Galenskaparna fått en bra start på sin karriär. De uppförde en krogshow i Göteborg och började sedan att åka på turnéer i Anders gamla Volvo Amazon. ”Galenskaparna” stod det på en låda på taket.

1982 slog Galenskaparna ihop sig med sånggruppen After Shave och fyra år senare fick Anders sitt riktigt stora genombrott. Det var nämligen då som Macken – Roy’s och Roger’s bilservice visades på TV. Anders och Jan Rippes roll Roger blev omåttligt populära. Anders tycker själv mycket om att spela Roy, och uppträder fortfarande ofta som honom – alltid i originaloverallen.

Anders har alltid varit sportintresserad och har bland annat ägnat sig åt fotboll, rodd, vattenpolo, simning och bandy. Numera är golf ett av hans stora intressen.

Anders spelar ofta någon av de ledande rollerna, exempelvis Axel Hansson i Stinsen brinner, Douglas Ritmeister i Grisen i säcken och Gunnar Volt i Leif. Men man får inte glömma att nämna hans kanske näst mest kända roll, Farbror Frej

Anders är även en mycket skicklig ukulelespelare, hör bara exempelvis på låtarna Sol, Skinnskallen och Farbror Stig är NK-tomte nu. Anders brukar ofta kallas Sveriges svar på George Formby.

Figurer som Anders gärna minns

• Roy (Macken)
  En figur som är en blandning av det mesta jag upplevt under min uppväxt i Trollhättan. Lever fortfarande ett eget liv.
• Farbror Frej (En himla många program)
  En skojig liten farbror som försöker göra så mycket som möjligt av ingenting och hela tiden undrar om det blev så bra.
• Spanar’n (Cyklar, En himla många program, Grisen i säcken…)
  Överallt ute i verkligheten dyker det alltid upp en man som har synpunkter på det mesta, kan allt, har sett allt och samtidigt hamnar i händelsernas centrum utan att han en aning om varför.
• Gyro St. Gotthard (Grisen i säcken)
  Om två man på en scen med ett ganska tunt manus tävlar om vem som kan hitta de fånigaste attributen, kläderna, mimiken kan det ibland bli riktigt roligt.
• Einar på strutsen (Resan som blev av)
  Det absolut dummaste och sjukaste jag gjort på en scen.
• Professor Stillo (Lyckad nedfrysning av herr Moro)
  Till skillnad från tidigare yviga figurer var det roligt att göra en karaktär som var helt stel i sitt kroppsspråk men ändå steppade.
• Axel Hansson (Stinsen brinner)
  En figur som ligger mig varmt om hjärtat, förmodligen för att jag själv är lite ”tågtokig”. Underbart också att i denna föreställning få stå på scen och uppleva hur de övriga i gänget tar för sig och blommar med en enorm kraft.
• Ulf Raskenstam (En himla många program)
  Ett exempel på hur man inspireras av ett bra manus.

Saxat ur programbladen

Grisen i säcken (1991)

Namn: Anders Eriksson
Yrke/sysselsättning: Diversearbetare
Mina bästa repliker: ”Jag trodde den var i Mellerud” ur Dalsland (En himla många program)
Ville bli som barn: Lokförare
Byggnad jag skulle vilja ha vuxit upp i: Ekmans Konditori i Trollhättan (dom hade så goda bullar där)
Favoritmat/dryck/bil/inkomst/sport/hatt: Rotmos fläskkorv/Julmust/Anglia/Hyggligt/ Varpa/Läderkeps
Idol: Ronnie Hellström
Yrkesdevis/aforism/valspråk: Det är bättre med en visa på tungan än en tunga att visa
Senast-e lästa/sedda bok/film/semester (jag aldrig kom iväg på): 25 meter med dyna/Stinssen brinner/Prag
Tre personer jag skulle vilja se tillsammans i en soffa: Charles Bronson/Calle Ballonka och Jeltsin
En påse jag burit: En som det fanns mycket roligt i

Resan som blev av (1994)

En 37-årig trollhättebo som egentligen blev både längre och roligare än han tänkt sig. Använder gärna trollhättedialekten både i talspråket oh kroppsspråket och har trots detta hela tiden bara blivit mer och mer förstådd.

Lyckad nedfrysning av herr Moro (1994)

Lång och utåtriktad gosse, som aldrig förstått sig på att uppträda så moget som hans ålder egentligen krävt. Han var en gång en lovande fotbollsmålvakt med räddningar till vänster som specialitet. Dessutom så spelade han vattenpolo och avancerade så småningom till roddare, men det blev bara golf av alltihopa till slut. Numera är kan krumelurspecialist på heltid, bor bra och har inga defekter förutom en mild lakansskräck.

Alla ska bada (1997)

”Under invigningen av Älvhögssborgs Utomhusbassäng 1974 var jag centerhalv i Trollhättans Simsällskaps pololag som skulle möta det östtyska olympialaget. Killen jag skulle punktmarkera upptäckte mig aldrig eftersom jag hela tiden försvann i virvlarna efter hans kraftiga simtag. När en annan östtysk äntligen fick syn på mig blev jag tacklad så att jag krockade med botten fyra meter ner. Efter första perioden låg vi under med 16-0! Och det är fyra perioder i vattenpolo.”

Anders missade de första åren med storebror Claes i showgruppen ”Utan lots”, men flyttade från Trollhättan till Göteborg lagom till Galenskaparnas födelse och de första radiprogrammen i en serie kallad ”Galenskaparna gör en översyn av det svenska etablissemanget” 1976. Han sjöng också på gruppens första skiva Dingdongbängbängwhowwhowanananachobidobi jag är kär. Trots det intensiva samarbetet med resten av gänget har Anders alltid haft en klockarkärlek till att bege sig ut och underhålla alldeles ensam med gitarren eller ukulelen. Som när han blev årets överraskning på Visfestivalen i Västervik för länge sedan, eller när han härom året turnerade med Lill-Babs, Björn Skifs och Mikael Rickfors bland andra i en föreställning för landets företag kallad ”Stjärnklart”.

När Anders ser tillbaka talar han lyriskt om år 1987 då han tillsammans med After Shave hade krogshow på Trägår’n i Göteborg och turnerade i Norrland och sedan for på slottsturné med Galenskaparna och After Shave på sommaren, var med om premiären Stinsen brinner på Lorensbergsteatern och långfilmen Leif på bio.

”Det var annat än den allra första premiären med Galenskaparna, det vill säga Kerstin, Claes och jag på en krog nere i Östra Nordstan. Publiken trodde vi var ett dansband och fortsatte dansa till våra sketcher. Vi fick be recensenterna komma tillbaka en vecka senare när vi äntligen lyckats förklara för publiken vad det hela gick ut på.”

Allt möjligt (2000)

Något ljuvt och ängla-aktigt skiner
omkring Anders när han får ta del
av George Formby, engelsk window-cleaner
och hans flinka ukulelespel.
Själv han tränat högerhandstekniken
som en läraktig och god gesäll
vilket nor den ärade publiken
kunna konstatera nu i kväll.

Kasinofeber (2002)

För många år sedan på resa i Västindien kom Anders Eriksson på ett alldeles eget spelsystem på roulett som han kallade Honduras. Det gick helt enkelt ut på att han satte alla pengar han hade på rött. Om han vann skulle han resa till Honduras, annars skulle han resa hem. Det blev en hemresa.

Kommers – en radiokonkurs i penningars förvärvande och fördärvande hette den nystartade gruppens allra första serie radioprogram 1976. Anders hade missat de första åren med storebror Claes i showgruppen ”Utan lots” men hade nu precis flyttat från Trollhättan för att ansluta sig till gruppen.

Trots det intensiva samarbetet med resten av ensemblen har Anders alltid haft en förkärlek för att uppträda ensam med sin ukulele, eller banjolele för att vara korrekt. Han har varit på festivaler utomlands, uppträtt på en ukulelefestival i Göteborg och så sent som i somras stod han på Ströget i Köpenhamn och spelade.

Tillsammans med grabbarna i After Shave har Anders också gjort en rad turnéer genom åren, ibland under namnet Kabaré Kumlin. De har showat på Trädgårn, turnerat till sjöss med GT-Karnevalen och härom sommaren for de land och rike runt med showen ”Den gode, den onde, den fule och Rippe”.

En röntgenbild av Anders ben sitter för övrigt inramad på en av stans läkarmottagningar med titeln ”Finn fem fel”. Den är tagen på Mallorca efter ett benbrott och hade man diagnostiserat efter den bilden är Anders övertygad om att hans vänstra fot idag hade pekat bakåt.