Namn: Claes Ingvar Eriksson (Ingvar efter fadern)
Född: 27 juli 1950
Föräldrar: Ingvar och Rakel Eriksson
Syskon: Anders, 6 år yngre
Bor: Lägenhet i centrala Göteborg, har liten lägenhet i Stockholm samt stuga på Tjörn.
Sambo: Anne Otto (arbetar på Kulturtuben)
Barn: (från tidigare äktenskap) Karin (f. 1975) och Stina (f. 1977)
Instrument: Piano, gitarr, klarinett, saxofon och trattfiol
Favoritproduktion: Kasinofeber, Monopol, Grisen i säcken, Stinsen brinner och Macken
Favoritroll: Allan Preussen, Bacillen (Skruven är lös), Sven-Styrbjörn (Cyklar) och Filip Olsson (Kasinofeber)

Claes Eriksson föddes den 27 juli 1950 i Trollhättan, sex år före sin bror Anders. Claes lärde sig skriva och läsa tidigt, och skrev sketcher och senare musik. Han lånade bland annat en gammal resegrammofon och en massa skivor med instrumentalmusik som han skrev texter till. Sedan framförde han detta för Anders, som inte alltid uppskattade hans alster.

Han hade även som mycket ung tillgång till en filmkamera och skrev snabbt egna filmmanus som Anders fick vara skådespelare i. Sedan recenserade han sina filmer i sin hemmagjorda tidning Ökenpjäxan.

Efter grundskola och gymnasium började Claes att läsa pedagogik och engelska på universitetet i Göteborg, men textförfattandet till studentspexen fann han mer intressant. Endast 5 universitetspoäng fick han ihop. Istället var Claes med och skapade spexgruppen Utan Lots tillsammans med Kerstin Granlund, Mats Wedin, Kent Fredriksson och Ragnar Lång. Under en period, antagligen på 1970-talet, arbetade Claes på smältverket i Trollhättan.

Efter att Utan Lots hade splittrats 1978 medverkade Kerstin Granlund tillsammans med Claes och hans bror Anders i Frukostklubbens avskedsprogram som sändes i tv på nyårsafton. I detta program kallade de sig Galenskaparna för första gången. Det lär ha varit Claes som tog namnet ur luften när producenten Kent Finell frågade efter ett namn till eftertexterna.

Galenskaparna turnérade runt i folkparkerna och gjorde succé som underhållare. I början av 1980-talet träffade de barbershopgruppen After Shave och de sju spexarna bestämde sig för att göra någonting ihop. Resultatet blev revyn Skruven är lös, där mycket av materialet redan var skrivet av respektive grupp. Men redan nu var det Claes som var den drivande kraften; det var han som skrev de flesta nya texter. Och så har det fortsatt sedan dess. Claes har skrivit (texter och låtar) och regisserat i stort sett allt som Galenskaparna och After Shave har gjort, med vissa undantag.

Claes Eriksson är en man med många åsikter och förmedlar mycket ofta politiska budskap genom sina texter och sketcher.

Claes Erikssons signum har blivit att spela de försynta och tillbakadragna figurerna, exempelvis Allan Preussen, Vincent Moro, Den beige kunden och Filip Olsson. Men han kan också spela aggressiva gestalter med yviga gester; praktexemplet är Samuel Plottner.

Claes har även arbetat med ett par produktioner vid sidan av Galenskaparna och After Shave. Han regisserade och producerade hyllningen till Povel Ramel vid hans födelsedag och han har översatt en pjäs baserad på Ben Eltons bok Popcorn. I början av hösten 2003 kunde Claes även lägga till “författare” bland alla sina titlar, eftersom hans debutbok Alster – en stunds texter då kom ut.

Och dessutom … är Claes Eriksson en flitig löpare. 2002 sprang han Göteborgsvarvet med tiden 1.47.49, vilket var personligt rekord eftersom det var första gången han sprang.

Figurer som Claes gärna minns

• Allan Preussen (En himla många program)
  Jag själv när jag bli äldre (självgod, nöjd, egenkär och isolerad)
• Mor i skutan (Tornado)
  Kanske den bästa sketchen.
• Bengt Bolero (GladPack, Allt Möjligt)
  En härlig roll där man sitter sist i en komikerkedja och låter kamraterna supporta utav bara helvete så att man själv kan smasha. En superkollektiv sketch som tvingas ge extrem stor plats åt individen för att fungera.
• Hamlet (Cyklar)
  En övning i absurdism och improvisation av det mera lyckade slaget.
• Vincent Moro (Lyckad nedfrysning av herr Moro)
  Fin roll. För första gången lite flerdimensionell. En liten utmaning. Skådespelaren och komikern inom en tvingades samsas.
• Sven-Styrbjörn (Cyklar)
  En lyckosam hyllning till långsamhetens komik. En tankeställare för alla som tror att humor och snabbhet (kvickhet) är synonyma.
• Max (Leif)
  Agerade alltid i oskärpa, men lyckades ändå knipa ett och annat skratt.
• Turbo (Macken)
  Fint spel mellan Roy, Turbo och sonen, som ville ha en synt

Saxat ur programbladen

Grisen i säcken (1991)

Namn: Claes Eriksson
Yrke/sysselsättning: Artist
Mina bästa entré: Som bacill i revyn Skruven är lös 1982
Ville bli som barn: Växellokförare
Min finaste kroppsdel: Huvet (det blir så snyggt i mössa)
Byggnad jag skulle vilja ha vuxit upp i: Palladium-biografen i Trollhättan
Rekord jag slagit: En gång ramlade jag och slog sönder en massa ukulelear som jag hade i en plastpåse och då sa mina kamrater att jag slog alla rekord
Favoritmat: Rotmos och fläskkorv
Guru/förebild/idol: Charlie Chaplin och Janos i Tårtan
Yrkesdevis/aforism/valspråk: Att hela tiden pendla mellan fullständig hjälplöshet och total kontroll
Senaste semester (jag aldrig kom iväg på): Maldiverna 1956 (jag var för liten)
En påse jag burit: Plastpåsen som var full med ukulelear

Resan som blev av (1994)

Stor, men fysiskt mindre bror till Anders och född i Trollhättan en sommar för alltför många år sedan. Har en envis läggning och ett stort huvud som han gärna slår i om han får chansen.

Lyckad nedfrysning av herr Moro (1994)

Seg liten tålamodsprövande gubbe på väg att bli överårig. Skulle egentligen blivit lärare men hade ingenting att lära ut. Tror på fullt allvar att det inte är mat världen lider brist på, utan manus och pressar därför ständigt nya manus i händerna på sina luttrade arbetskamrater, varvid han varje gång möts av kommentaren: ”Det var många ord”.

Alla ska bada (1997)

”Jag var sex år och stolt ägare till ett par leopardmönstrade badbyxor. Tillsammans med familjen befann jag mig på Bokenäsets badplats. Jag satt på en filt och lyssnade på pappas nyligen inköpta radio och ville inte alls bada. Minnet är speciellt starkt eftersom jag har en bild av just det ögonblicket. Jag var en riktig badkruka som liten och minns fortfarande hur det kändes när alla andra var nere i vattnet.”

Claes var med och startade Galenskaparna nyårsafton 1978 vi Frukostklubbens avskedsföreställning. Tillsammans med bland andra Kerstin Granlund tillhörde han tidigare showgruppen ”Utan lots”. Redan 1976 var de två med på Hagges revy på Lisebergsteatern. Samarbetet med After Shave som inleddes 1982 har bland annat resulterat i ett stort antal revyer, långfilmer och TV-program genom åren.

”När jag i början försökte skriva som alla andra som var roliga gick det inget vidare. Men när jag istället utgick från mina egna självupplevda pinsamheter blev det plötsligt uppskattat. Den pinsamme beiga kunden i Macken är på något vis kärnan i mitt skapande. Numera hamnar jag inte i sådan pinsamma situationer eftersom jag oftast blir igenkänd, vilket bara kan upplevas som pinsamt för mig själv. Jag är så lyckligt lottad att jag tillsammans med Galenskaparna och After Shave redan fått göra allt jag kunnat drömma om, så numera gör jag bara sånt jag inte ens drömt om.”

Allt möjligt (2000)

Något ljuvt och ängla-aktigt skiner
omkring Claes när han sig om har klätt
och han pressar juice av apelsiner
efter träningsrundan som gick lätt.
Med den något kutiga fysiken
gör han skratt av någon bagatell
vilket nog den ärade publiken
ska kunna konstatera nu i kväll.

Kasinofeber (2002)

Han har en grundmurad respekt och beundran för det svenska sjukvårdssystemet, även om han själv inte legat på sjukhus sedan han tog bort blindtarmen vid fem års ålder. Han hyllar principen om att sjukvård är en allmän rättighet och funderar ibland över varför det allra vanligaste sketchtemat överhuvudtaget är ”Hos doktorn”.

Förutom att Claes, tillsammans med Kerstin Granlund bildade gruppen ”Utan lots” som senare blev Galenskaparna har han under alla dessa tjugo år skrivit absolut merparten av alla revyer, sketcher, radio- och TV-program, långfilmer och andra föreställningar. Det är han rätt nöjd med och säger att eftersom han redan fått göra allt han drömt om sysslar han numera enbart med sådant han inte ens kunnat drömma om tidigare.

Hans egna funderingar i monologform har jämförts med Tage Danielssons och somliga av hans texter högläses numera på skolavslutningar. Publiken minns honom kanske ändå bäst genom alla hans kluriga gubbar.

Understundom händer det att Claes spelar bort någon hundralapp på Blackjack om ett sådant bord råkar finnas i en lokal han besöker av helt andra anledningar.