Namn: Jan Torbjörn Rippe
Född: 26 april 1955
Syskon: En syster, Maria (f. 1952)
Bor: Västra Frölunda, sommarstuga i Smögen
Fru: Elisabeth Seth-Rippe (gifta sedan 1988)
Barn: Carl-Johan (f. 1989), Jakob (f. 1991) och Wilhelm (f. 1996)
Instrument: piano, gitarr, trummor
Favoritproduktion: Stinsen brinner, Kajskul 8, Leif, Monopol, Macken och En himla många program
Favoritroll: Jolo, Sven Usling, Roger, Ernst Ivarsson, Viggo Florin

Efter grundskola och gymnasium flyttade han till Göteborg för att läsa på Chalmers Elektrolinje. Där träffade han Per Fritzell, Peter Rangmar och Knut Agnred och de bildade barbershopkvartetten After Shave. Under perioder, antagligen under 1970-talet, jobbade Jan som medicintekniker på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och även en kortare period som fångvaktare.

After Shave träffade Galenskaparna och en revy producerades, Skruven är lös. När uppföljaren, Träsmak skulle spelas valde dock Jan att istället återuppta studierna på Chalmers. Han blev 55-60% klar civilingengör innan han bestämde sig för att återgå till Galenskaparnas och After Shaves olika projekt. Han tyckte att han och elektrotekniken skulle gå skilda vägar, och som han själv har sagt att ”det har nog ingen av oss ångrat”. Han blev i alla fall den After Shave-are som kom längst med sin utbildning.

Macken blev Galenskaparnas och After Shaves stora genombrott för den breda publiken, och det var även där som Jans mest populära och välkända roll figurerade: Roger. Än i dag är Jan mest känd som Roger.
Men Jan har haft många andra stora och uppskattade roller: banlonpolokunden (Cyklar) Saffan Pärs (Grisen i säcken) och Goja (bland annat i En himla många program). Jans karaktärer är ofta lite förvirrade och tröga, och kanske känner de sig lite utanför. Personer som göra allt fel och får dåligt självförtroende som följd.
En roll som bryter av mot hans mer “vanliga” är Kenneth Aalborg, som testar julbordets läckerheter – spriten … Sketchen skrev Jan redan 1984 till radioserien En himla många program, men det dröjde länge innan de vågade visa den. Men på senare år har Kenneth gjort stor succé, inte minst i julspektaklet Jul Jul Jul.

Även som sångare fyller Jan en mycket viktig funktion: han är nämligen gruppens bas.
Att han träffsäkert prickar de låga tonerna visar han tydligt i exempelvis Frisörens sång (Grisen i säcken) och Gôtt å leva (Macken). I båda melodierna “bång-bångar” han sig igenom låtarna på ett mycket effektfullt sätt.

Han kan även höras i Disneyfilmen Lejonkungen där han gör rösten till vårtsvinet Pumbaa. Peter Rangmar medverkade där också som surikaten Timon.

Under december 2002 medverkade Jan tillsammans med Knut Agnred och Per Fritzell som dansbandet Matz-Jürgenz i Sveriges Radios julkalender Whitney och Elton Johansson. Jan Rippe spelade även en av huvudrollerna i radioserien, som far till Elton. Och dessutom spelades Elton själv av Jans verkliga son, Jakob.

Och dessutom … betyder Jans Rippes efternamn ‘revben’ på tyska.

Figurer som Jan gärna minns

• Rett Falke (En himla många program, Jul jul jul)
  Bröderna Falke – så fränt! 70-tal, fräckt, fränt! Klädsel, musik, ”gin-pelare” – wow! Den rätta musiken för dom rätta människorna – alltid. Får förr eller senare en egen stor show och givetvis en ännu större succé!
• Ernst Ivarsson (Stinsen Brinner)
  För sin klädsel (blev precis som jag ville ha den på manusstadiet). Känd för Ivarsson-Jernfeldteffekten”; att göra något ”stort” på scenen utan att publiken upptäcker det, som att klättra upp på Jernfeldts rygg (Peter) utan att upptäckas, samtidigt som det springs i trappor.
• Roger (Macken)
  För att de förväntas vara det… En av de första och största succéerna!
• Kenneth Aalborg (En himla många program, Jul jul jul)
  En go’ figur jag skrivit och gjort själv – driften om julspriten gillar jag trots alla dubbelmoraliserande, skenheliga låtsasnykterister.
• Sven Usling (Uslings the movie, Kajskjul 8 m.fl.)
  Kanske den äldsta rollfiguren – och käraste, med sina vackra, goa låtar och sina kära bröder. Alltid rätt – oavsett sammanhang! Är nog den figuren som kommer att leva vidare i alla oändlighet!
• Adam Cartwright (GladPack)
  Favorit, idol, önskeroll!
• Joseph Hopcorn (Kajskjul 8, Allt Möjligt m.fl.)
  Cirkusakrobatik när den är som bäst. Sicka’ gummimän! Förfrågan från bröderna Bronett väntar!
• Goja (En himla många program m.fl.)
  Av flera skäl: det finns verkligen en förebild i verkliga livet, en riktig tjatvästgöte med dåliga historier och sättet den kom till – härmade originalet när vi åt lunch under en TV-inspelning.

Saxat ur programbladen

Grisen i säcken (1991)

Namn: Jan Rippe
Yrke/sysselsättning: Busbas
Min bästa entré: När Jolo efter att ha vunnit en talangtävling och applådmaskinen gått sönder av publikovationerna får han frågan: – Hur tyckte du att det gick! och svarar: – Så där!
Ville bli som barn: Tjock och rolig cowboy
Min finaste kroppsdel: Klumpen som huvudet sitter på
Byggnad jag skulle vilja ha vuxit upp i: Bröderna Cartwrights ranch “Ponderosa” eller Hofbräuhaus i München
Rekord jag slagit: 57, 7 på 100 meter fritt
Favorithatt: Ernst Ivarssons i Stinsen brinner
Idol: Dagobert Krikelin
Yrkesdevis/aforism/valspråk: “Basar busar bäst” och “Ta en karamell så blir du glad och snäll”
Tre personer jag skulle vilja se tillsammans i en soffa: Thor Modéen, Michelle Pfeiffer och Professor Kalkyl
En påse jag burit: Min favori-tgodispåse på 3 kg innehållande Parlinerlinser, Peps, Punschpraliner, Mintkyssar och Saltisar

Resan som blev av (1994)

Rektorson från Lyrestad utanför Mariestad. Född mitt på 50-talet vilket skänkt honom ett starkt utvecklat sinne för symmetri. En hatt sitter sällan snett på Jan, tårtkartongen hänger alltid horisontellt och replikerna är alltid lika roliga.

Lyckad nedfrysning av herr Moro (1994)

Lugn och saklig herre som alltid sett lika gammal ut som han varit. Han är en stor social talang och umgås obehindrat med alla människor hur länge som helst. På scenen bevisar han ständigt scenskolornas överflöd med sin naturliga närvaro, som bara har sin motsvarighet i den naturliga frånvaro han skänkte studiearbetet under sin långa Chalmers-epok.

Alla ska bada (1997)

”I slutet av augusti satt jag på klipporna längst ut på Hållö utanför Smögen. Klockan var närmare halv sju och det var fortfarande sagolikt varmt, var så salt och klart och helt utan maneter – en sällsamt ljuvlig upplevelse som knappast kommer tillbaka på denna sidan 2000-talet.”

Under sin uppväxt i Mariestad var Jan Rippe en aktiv tävlingssimmare. Det var träning sex dagar i veckan under hela högstadiet och gymnasiet. Han visade goda resultat i bröstsim, frisim, fjärilsim och lagkapp i ett flertal DM och SM. Sedan flyttade han till Göteborg för att studera på Chalmers. Där träffade han de andra i sånggruppen After Shave och var med i den första revyn ”Skruven är lös” tillsammans med Galenskaparna. Hans mest uppskattade figur genom åren är antagligen Roger i ”Macken”, men många kände också igen hans röst som vårtsvinet Pumbaa i Disneys långfilm ”Lejonkungen”. Den enda produktionen med Galenskaparna och After Shave som Rippe inte varit med i är ”Träsmak” 1983 då han gjorde ett uppehåll för att försöka sig på studierna vid Chalmers igen.

”Det gick inget vidare. Efter överläggningar med min professor beslutade jag mig ändå för att elektrotekniken och jag, för båda parters bästa, skulle gå skilda vägar. Och det har nog ingen av oss ångrat.

Allt möjligt (2000)

Något ljuvt och ängla-aktigt skiner
omkring Jan när han blir bjuden på
allehanda spännande praliner
som ett barn igen, det blir han då.
I den svenska nutida komiken
är han själv en sällsynt karamell
vilket nog den ärade publiken
kunna konstatera nu i kväll.

Kasinofeber (2002)

I närmare två år arbetade Jan Rippe som medicintekniker på Sahlgrenska sjukhuset, utan att, enligt egen uppgift, kunna något om vare sig teknik eller medicin. ”Rippes Respiratorservice” blev ett begrepp, men när han blev erbjuden anställning som medicinteknisk chef på sjukhuset i Östersund drog han sig ur.

Istället träffade han de andra i sånggruppen After Shave och var med redan i den första revyn ”Skruven är lös” tillsammans med Galenskaparna.

Hans mest uppskattade figur genom åren är antagligen Roger i ”Macken”. Själv framhåller han gärna när han fick tillfälle att spela sin barndomsidol Adam Cartwright i tv-serien ”GladPack” eller spritkonnässören Kenneth Aalborg var testande av julsprit orsakade rena tittarstormen efter ett framträdande i ”Bingolotto”. Sedan flera år tillbaka ägnas den figuren en speciell uppmärksamhet genom det så kallade ”Kenneth Aalborg-sällskapet” i Stockholm. Ett udda, men inte minst lika uppskattat uppdrag var när Jan gjorde rösten som vårtsvinet Pumbaa i Disney långfilm ”Lejonkungen”.

Enda produktionen med Galenskaparna och After Shave som Jan Rippe inte medverkat i var ”Träsmak” 1983 då han gjorde uppehåll för att slutligen konstatera att känslorna till elektrotekniken på Chalmers var tämligen obesvarade.

Spel ägnar han sig sällan åt, men uppger att hustrun har en viss fallenhet för de enarmade banditerna på danmarksbåtarna.