Peter Rangmar avled stilla på kvällen den 24 maj 1997 efter en tids sjukdom. Efter sig lämnade han familj och vänner, arbetskamrater och beundrare, ja hela nöjessverige, i stor saknad. Galenskaparna och After Shave funderade länge på att sluta arbeta inom underhållningsbranschen, men de valde att fortsätta eftersom de trodde att det hade varit Peters önskan. Peter Rangmar blev 40 år.

Peter Rangmar föddes den 10 november 1956 i Annelund, strax utanför Ulricehamn. Efter grundskola och gymnasium flyttade han till Göteborg för att läsa till maskiningenjör på Chalmers. Där träffade han Jan Rippe, Per Fritzell och Knut Agnred som alla också läste på Chalmers. De bildade barbershopkvartetten After Shave och insåg att sång och humor var roligare än universitetsstudier.

Våren 1997 skulle Peter leda den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest, men han drabbades av en mystisk sjukdom som aldrig tycktes gå över. Programledarrollen skulle bli hans antagligen största soloprojekt, men Peter orkade inte att vara programledare. Jan Jingryd fick hoppa in i hans ställe. Alla trodde att det var ett virus som hade orsakat problemen, men Peter hade drabbats av elakartad malingt melanom, en sorts hudcancer. På kvällen den 24 maj somnade han stilla in.

Men Peter hade hunnit med att bli en folkär artist, och kanske var han den störste show-personligheten i Galenskaparna och After Shave. För den breda publiken var Peter mest känd som mannen med den vita Opeln i Macken och bossakungen Astor Qvarts i Grisen i säcken. Astor var – och är fortfarande – en av Galenskaparnas absolut populäraste karaktärer genom tiderna.

Peters sista roll tillsammans med Galenskaparna och After Shave var Sune Finåker i långfilmen Monopol. Kanske en lite mer kall och djupare roll är vanligt.

Peter gästspelade även i flera filmer utanför Galenskaparna och After Shave, exempelvis En på miljonen och Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen, där han spelade den unge ”Sickans” pappa. Peter gav även röst åt surikaten Timon i Disneyfilmen Lejonkungen. En karaktär som passade Peters röst alldeles utmärkt.

Peters speciella röst är överlag något som kännertecknar hans rollfigurer. När han blev upprörd eller tveksam gick rösten liksom upp i någon sort halvfalsett, som ändå var glaskar. Flera repliker i så gott som alla produktioner visar detta. Och vissa låtar är svåra att tänka sig utan Peters stämma. Lyssna exempelvis noga på Direktör (Lyckad nedfrysning av Herr Moro), Kalle Kotte (En himla många program) och hans insatser i Grisen i säcken.

Efter Peters död såg Galenskaparnas och After Shaves framtid mörk ut. Claes Eriksson sa en gång att han inte trodde att de skulle klara av att fortsätta utan Peter, men de ändrade uppfattning och uppförde under hösten föreställningen Alla ska bada som redan var färdigskriven. Repetitionerna skulle påbörjas efter sommaren. De beslutade att Thomas Hedengran skulle ersätta Peter, men rollerna omfördelades så alla Thomas Hedengrans roller var inte avsedda för Peter. Jan Rippe berättade vid ett tillfälle att det var otänkbart att någon skulle ersätta Peter permanent.

Saxat ur programbladen

Grisen i säcken (1991)

Namn: Peter Rangmar
Yrke/sysselsättning: Artist och filosof
Min bästa dans: Bossa Novan
Ville bli som barn: Lokförare
Min finaste kroppsdel: Öronen, dom har inga snibbar
Byggnad jag skulle vilja ha vuxit upp i: Fantomens Dödskallegrotta
Rekord jag slagit: En vit Opel Rekord
Favoritmat/dryck/bil/inkomst/sport/hatt: Kinesiskt/öl/citroën/hög/ boule/ingen alls
Guru/förebild/idol: Farbror Melker
Yrkesdevis/aforism/valspråk: Tar det emot – Ge upp!
Senast lästa bok: Kappseglingsregler -91
Tre personer jag skulle vilja se tillsammans i en soffa: Honken, Guran, Farbror Blå
En påse jag burit: Gymnastikpåse som jag sydde själv 1964. Innehöll bl. a. ett par blå sneakers stl 35

Resan som blev av (1994)

Har en stor förkärlek för den sublima barytonstämman och agerar alltid med måttfull elegans och högsta finish inom dom 27 % av sin kapacitet han helst vill ligga på för att att inte skämma bort publiken i onödan.

Lyckad nedfrysning av herr Moro (1994)

En stilfull nästan ung man med smak för det sarkastiska. Tack vare sin eleganta men något slarviga läggning är han ännu inte ekonomiskt oberoende. Dvs han är fortfarande beroende av pengar. Han har ett kvickt och följsamt kroppsspråk och en attityd, som med den rätta mentala motivationen mycket väl skulle kunna gjort honom till direktör för LM Ericsson om inte bossa nova-kungen Astor Qvarts karriär kommit emellan.

Kanske Rödluvan 1996

Vem kunde väl ana att det var Peter Rangmar som dolde sig under Fantomens trikåer? I drygt tio år har han fört en relativt tillbakadragen tillvaro i gruppen After Shave. Strama, återhållsamma roller har varit Peters specialitet, även om han ibland blommat ut som bossanovakungen Astor Qvarts, eller kylskåpsdirektören Karl Kloss. Men så har han denna vår tagit tag i själva styrpinnen för att inte bara kalla sig utan även fungera som projektledare för dessa föreställningar på konserthuset. Ibland har han rört sig som en alldeles vanlig man på stadens gator och torg och letat efter musikaliska inslag, artister och en förlorad saga.

Alla ska bada (1997) Minnestext

Ja, så står vi här igen, redo att visa publiken vår nya skapelse. En helt ny föreställning som vi hoppas ni ska skratta och glädjas åt. Med nytt manus, nya sånger, nya figurer i nya kläder och i ny dekor, precis som det brukar vara.

Men trots allt det nya kommer ni nog att känna igen er i alla fall – det är ju ändå bara vi. Men på ett väsentligt sätt skiljer sig den här föreställningen från allt det vi tidigare gjort. För första gången sedan 1982, då vi började samarbetet mellan After Shave och Galenskaparna, äre vår käre vän Peter Rangmar inte längre med oss. Peter dog den 24 maj 1997 efter en tids sjukdom.

Att i ord försöka beskriva den stora sorg och oerhörda saknad vi alla känner efter Peters bortgång låter sig inte göras, utan låt oss i stället ägna några tankar till Peter och hans familj och minnas alla ljusa minnen vi har tillsammans med honom.

Inte bara genom hans för publiken kanske mest kända och roliga rollfigurer – allt från ”den vite Opel-kunden” i Macken, den typiske svensken Harry Jernfeldt i Stinsen brinner, bossanovakungen Astor Quarts i Grisen i säcken, direktör kloss i Lyckad nedfrysning av Herr Moro till mediamogulen Sune Finåker i senaste filmen Monopol och många, många andra – utan framför allt som vår goa kompis Peter, som vi, vid sidan av scenen, har fått ha så många roliga stunder ihop med genom alla år.

I plugget – på Chalmers, på sommarseglingarna och skidsemestrarna, på middagarna bland vännerna, bland alla våra barn och familjer, på alla roliga upptåg, galna fester och kalas såväl som till vardags över en slät kopp kaffe. Jämt var Peter där. Alltid med ett leende, ett vänligt ord och omtanken om att alla skulle ha det bra. I samma stund som han blixtsnabbt kunde slänga iväg en sylvass, sarkastig kommentar som ingen annan – oftast åtföljt av det där lilla sneda leendet och upphöjda ögonbrynet med glimten i ögat.

För sån var han – han älskade att blanda humor med allvar, trams med sanningar, svensktopp med klassiskt, Beatles med opera … Alltid med mycket, mycket värme och generositet men med en liten gnutta elakhet, för att det inte skulle bli för snällt. Lite charmigt slarvig, så där.

När vi nu står här, känns det förstås lite tomt och konstigt utan Peter, både för oss och för er i publiken. Men även om han inte finns med oss på scenen så vet vi att Peter är med oss, både här och nu och i framtiden. Och var han nu än sitter och tittar på oss så kan vi höra honom garva hjärtligt:
- Tjaa, … för att vara utan mig, så är det ju inte så pjåkigt!

Peter, din buse!

Oavsett vad du än säger och tycker. Så här blev det, utan dig. Men ändå med mycket av din anda i sig.
Och nu tillägnar vi dig den här föreställningen, både vi och publiken, var sig du vill eller inte. Skulle det vara nåt som du inte tycker är bra, så sjung ut, som du alltid har gjort.
Vi lovar att vi lyssnar – det vet du!

Kasinofeber (2002) Minnestext

Den 24 maj 1997 dog Peter Rangmar och ingenting har varit sig riktigt likt sedan dess. Han var med redan från början i After Shave när grabbarna läste på Chalmers och utvecklades genom åren i samarbetet med Galenskaparna till deras kanske allra främste showpersonlighet.

Vi har lätt att komma ihåg figurer som den vite Opelkunden i ”Macken”, den typiske svensken Harry Jernfeldt i ”Stinsen Brinner”, bossanovakungen Astor Quarts i ”Grisen i säcken”, direktör Kloss i ”Lyckad nedfrysning av herr Moro”, mediamogulen Sune Finåker i långfilmen ”Monopol” och många fler.

I den allra första revyn ”Skruven är lös” spelade Peter en långhårig musiker som drog ur en sladd. Ingen skrattade speciellt mycket då. Men när revyn satte upp igen i samband med tioårsjubiléet fick just den figuren kvällens längsta och varmaste applåder och skrattsalvor. Också ett bra exempel på Peters utveckling.

Han rycktes bort alldeles för tidigt och skulle just våren -97 vara programledare för TV:s eurovisionsschlagerprogram.

Det är tomt på scenen utan honom, men på något sätt finns Peter Rangmar ändå alltid med, i atmosfären, i replikerna och i den underfundiga humor som alltid varit både hans och Galenskaparna och After Shaves speciella signum.